Vad visste oljebolagen och varför började de mörka?
I senaste numret av New York Review of Books gör man en historieskrivning och analys av hur oljebolagen hanterat frågan om klimatförändringarna. Man siktar särskilt in sig på Exxon och deras aktiviteter.
Det är spännande läsning, snudd på deckare och vi väntar med spänning på andra avsnittet där kanske skurkens motiv avslöjas. Skeendet är hyfsat väl klarlagt men det är inte helt uppenbart varför man trots att man tidigt hade stort kunnande om klimatförändringarna ändå valde att börja sprida tvivel. Fram till 1988 hade de närmast stoltserat med att de låg i fronten när det gällde kunskap om klimatförändringarna. Men då vände de klack:
In August 1988, an Exxon public affairs manager drafted a memo called “The Greenhouse Effect.” He acknowledged that “the principal greenhouse gases are by-products of fossil fuel combustion.” However, he wrote, the “Exxon Position” would now be to “emphasize the uncertainty in scientific conclusions regarding the potential enhanced greenhouse effect.
Var det då som erfarenheterna (och rådgivarna) från tobaksindustrin fick dem att ändra strategi? Artikeln antyder detta och använder bland annat material från Naomi Oreskes som skrivit om “Merchants of Doubts” i en mycket läsvärd bok.
Spännande fortsättning följer!
PS Sedan kan man fråga sig om det finns någon förklaring till varför alla hemmagjorda “skeptiker” sitter och “lajkar” historier om hur “PK-etablissemanget” lurar oss? Skepticism är sunt men förnekelse är farligt.
Källa: Fourfact.se